29 Juli...v.24

Hett, hett, hett.... jag tror jag smälter... temperaturen har hållt sig på 30-36 graders området och jag vet inte, är det varmare med bebis i magen eller håller jag på att bli tokig? Igår, torsdag var en synnerligen jobbig dag. Vi hade tid hos tant doktor, Dr. Katarina Kingsford-Smith som jag går hos mitt inne på "fina" gatan i Munchen. Kl 12 var det sagt och jag o Erik möttes upp på Marienplatz. Varmt som i en bakugn. Vilken antiklimax det blev! Det var naturligtvis mindre kaos på kliniken då min doktor var ensam och hade satt sin man i receptionen istället för den vanliga sköterskan. Förseningen var ju löjlig. Vi satt i drygt 2 timmar i ett stekhett väntrum bara för att få den snabbaste genomgång jag varit med om. "Är allt bra? OK, fint." Vips, fram med gelen, ut med magen, jepp, fortfarande en bebis dar inne. Ultraljudet visade en mycket sprattlande bebis som låg med huvet upp och benen ner. Det förklarar varför jag får sådana rejäla kickar ner på blåsan... Speciellt på morgonen.. Är helt säker att bebis hör när Eriks väckarklocka ringer för den är helt lugn fram tills dess, och sen är det full fart! Men allt var klart på nolltid och det kändes lite snopet efter all den väntan. Men vi kom ialla fall ut vetandes att allt var bra och det är ju alltid skönt.

Bebis verkar ha fått mer regelbundna tider, sparkarna kommer iofs mest hela tiden nu men det är mer intensivt vissa tider. Jag mår prima och har till dags dato bara gått upp 4 kg vilket jag hoppas är ett tempo jag kan hålla. Det är perfekt att ta promenader här i området då allt är platt som en pannkaka och det går massor med små traktor stigar bland fälten. Häromdagen stötte jag på kossor, fasaner och till och med ett hjortkid som studsade omkring i vetefälten. Jag uppskattar verkligen att få bo på landet så här. Mer avslappnande omgivning kan man nog inte ha!

3D bilder pa bebis 20 veckor gammal

Jag (Ann-Liz) tycker val mest att det ser ut som vi vantar en valp pa de har bilderna... men det ar var bebis i 3D version..

Ultraljudsbilder pa bebis....del 1...

Bebis 14 veckor gammal.
Bebis 16 veckor gammal.
Bebis 16 veckor gammal
Bebis 16 veckor gammal.
Bebis 19 veckor gammal.

Igar var en stor dag

Ja, jag ar inte lika snabb pa att skriva in i den sk bloggen. Men i alla fall, igar var en stor dag aven om Lordagen den 23/juli var en haftig dag ocksa. Lat oss borja med Lordagen sa kan vi bygga upp haftigheten med skrivandet. Det hela borjade med en liten trist morgon, tricst varfor? Jo svaret ar enkelt det ar inte kul att vakna en Lordag och sedan behova aka till jobbet och slita nar man ska vara hemma och njuta av att man ar ledig och far tillbringa tid med sin kara fru. Naval, nar arbetet ar avklarat pa Lordagen kommer Ann-Liz farande i varan underbara bil. Vi har redan pa morgon pratat om att vi ska passera en butik som heter Segmuller, ungefar en likadan butik som IKEA men med bara oranga, roda och blaa ackliga JYSK soffor. Men dom har en avdelning i denna butik som ar intressant att ga till i alla fall under dessa tider. BABYAVDELNING! I denna babyavdelning har Ann-Liz och jag spanat in en fin Emmaljunga som ar isbla och gra fargad, grymt snygg aven om den inte ar olivgron.
Nervositeten var enorm nar vi kom dit till babyavdelningen och sag att det var ett par som tittade pa just denna super karra. Ann-Liz borjade saga till mig, "om vi bara varit har 30 minuter tidigare". Men som vi brukar ha sa hade vi det aven denna gang, FLAX, TUR kalla det vad ni vill men paret tog inte varan vagn och man sag hur Ann-Liz rusade fram till vagnen som i slowmotion tog hon tag i den och sa YES. Inte nog med att den inte vart kopt av detta tyska par som for den delen sag valdigt tyskt ut, bara lederhosen och fjaderhatt pa huvet, vagnen var pa extra pris. Lyckan var total. Nar vi val kommer hem sa vill inte Ann-Liz sata den upp pa oversta vaningen utan hon vill ha den i matdelen av vardagrummet sa att hon ska kunna se den. Lyckan ar stor i Ann-Liz ogon och det gor mig ocksa oerhort lycklig. Vagnen kommer bli en mycket anvand sak for bade mig och Ann-Liz. Och ja den ar tok snygg till och med snyggare an den dar olivgrona men det vill man ju inte erkanna till Ann-Liz. Man maste ju fa retas lite, ;-)

Sondagen den 24/Juli.
Vi vaknar upp pa morgonen och det ar en underbar morgon, JAG BEHOVER INTE JOBBA IDAG. Jag kan fa jobba i hemmet, sloa, titta pa formel 1 ja gora precis det som jag vill gora och inte tala om det jag gillar mest, vara med min underbara fru, Ann-Liz. Jag vet redan nar jag slar upp mina ogon att det kommer bli en bra dag, mycket skratt och framforallt inget jobb. Jag stracker pa mig i sangen och ser att Ann-Liz fortfarande ligger och sover, en ovanlig syn men jag vet att hon slar upp sina ogon ganska snart. Jag kryper upp narmare henne och kanner pa den dar kalaskulan till mage som hon nu har. En mycket intressant del av hennes kropp just nu. Man lagger orat mot den och man kan hora som om det vore en fisk i en pase, splattrar och har sig dar inne. Men denna morgon hander nagot valdigt annorlunda nar jag lagger orat mot kalaskulan, jag far en spark eller ett slag eller nagot annat rakt i orat fran insidan av kalaskulan. FORSTA tecknet pa LIV inifran magen forutom alla dessa ultraljud som vi har redan lyckats springa pa. Men jag har kannt forsta sparken av varat blivande barn. Jag gar runt med ett leende pa lapparna hela dagen pa grund av detta. Lyckas rensa i blivande barnrummet nu vet jag ju att det ska bli nagot mer an nagonsin. Ser till att det ska finnas ordentligt med plats for varan lilla PLUTT som kommer. Plutten kommer ju snart inser jag och kanner mig lite extra stressad, det ar ju bara 3 manader kvar lite drygt och ar vi redo med allt vad behover vi fixa, huvudet arbetar som aldirg forr med att komma pa vad som maste innhandlas. Vad ska jag fixa nar Plutten just kommit till varat liv, vad kan jag gora nar Ann-Liz och Plutten ar pa BB och vad bor jag gora da. Presenter och sant maste det ju finnas och alla andra saker som bara maste finnas dar nar dom kommer hem. Vilken barnstol ska man ha. Snacka om att en liten sak som en rorelse i en mage kan vara sa haftig och satta igang sa mycekt tankar och aktivitet pa en blivande Pappa. Hela dan kanns underbar just pa grund av detta. Jag ar den lyckligaste blivande Pappa i hela varlden skulle jag tro.

23 Juli... slutet av v.23...

Lördag förmiddag och inte en solstråle i sikte. Sommarn verkar ha tagit paus.
Sitter och lyssnar på sveriges radio - tack internet! Det är ganska mysigt att få lyssna på "Ring så spelar vi" på helgmorgnarna.
Erik jobbar idag.. han är ganska så missnöjd över det. Men, men inte mycket att göra åt, hoppas bara det inte blir så sent.

Igår var jag till 90% säker på att jag kände när bebis snodde runt i magen! På utsidan alltså! Jag känner av rörelser mest hela dagarna men de har hittills inte varit såpass kraftiga så att det känts utifrån. Skithäftigt! Men nog är det en mystisk känsla att ha något som rör sig i magen... Det är definitivt inte min kropp det här. Magen har fått ett helt eget liv, som ett underligt bihang till resten av mig. Men mitt i det underliga så är det ändå ett väldigt naturligt bihang. Mitt förhållningssätt till magen har helt ändrats. Från att tidigare varit en källa till obehag som jag bara velat gömma undan så har magen nu blivit "the star attraction" inte bara fysiskt utan även mentalt. Jag VILL att den ska bli större, jag vill att den ska se ut som att den är ute och rastar mig när "vi" går ner för gatan! Inga bylsiga döljande kläder här inte, istället vill jag att den ska synas så mycket som möjligt! Det är kanske en del av den förvandling man ska gå igenom, för att anpassa sig till livet som förälder? Att göra slut med sig själv lite, att fokusera på något/någon annat än de egna kroppsnojorna. Inte ens finnarna som kom som ett brev på posten är så farliga, det som tidigare hade kunnat utlösa en attack av "nu stannar jag inne i en vecka tills de försvinner..". Nu spekulerar jag mer i ovetenskapliga teorier om huruvida flickor ger mamman mer finnar än pojkar.. Det är onekligen en intressant upplevelse att ha en bulle i ugnen! Ser fram emot nästa besök hos doktorn på torsdag...

Första posten..

Bror Andres tipsade om den här utmärkta iden med en blogg. Och eftersom det var lätt som en plätt att starta upp så har ni nu den första posten på gång! Coolt!

Solen skiner idag, även om den verkar vara lite gömd bakom molnen.. Men den är helt säkert där eftersom det kändes som att vi vaknade upp till en helt vanlig dag imorse. Erik var toktrött som vanligt... Att det kan vara så svårt att få upp di där ögonen! Själv har jag som vanligt inga problem som helst :-). (Nu ska vi INTE prata om hur svårt det är att hålla desamma öppna kl 21.30...)
Eftersom jag har fått ner min älskade mixer (tack igen mormor för 30 års presenten) så blir det färsk fruktjuice alltsom oftast på morgnarna nu mera. Och eftersom vi har en spirande trädgård att ta till så gick jag i morse ut för att se om det fanns något att skörda. Och vad får jag se?? Jo, grannens kanin. De senaste 4 dagarna så har jag och grannfruarna varit på intensiv kaninjakt.. utan större lycka iofs... Nu verkade det som att den ena (den mest notoriske rymlingen) hade siktat in sig på min sallad. Jag plockade mina smultron och blåbär och började planera infångsttaktiken under frukosten... Erik gjorde ett försök med en handduk som fångstredskap men den var snabbare än så..
Men så, efter frukosten så skuttade kaninherrn i fråga in i den provisoriska bur som vi hade preparerat med smaskig sallat från mitt land. Jag smög som en panter bakom.. swisch så var kaninen ute igen.. sablar.. Jag stannade, avvaktade.. jodå, sallaten var förföriskt god, för god för att låta bli. Kaninen skuttade in igen och den här gången så var jag snabbare än blixten (fantomen, släng dig i väggen!) HA, där satt den!
Adrenalinet gick i topp. Skön start på morgonen. Jag förstår hur det måste kännas för storviltjägarna som smugit på sitt byte i flera veckor...
Morgonens eskapader lämnade mig helt utpumpad och jag drog till reträtt i soffan där jag nu sitter och plitar ner händelseförloppet. Bebis verkar oxå ha livats upp av jakten och sprattlar ungefär lika mycket som kaninen gjorde...

Bäst att ta det lite lugnt.. vill ju inte sträcka en sovande muskel eller så... hihi...