Jag längtar till mycket just nu. Till att kunna gå utan att flåsa, till att kunna vända mig i sängen utan att skrika högt för att det gör så ont i fogarna. Till att kunna ta på mig strumporna utan hjälp. Till att orka sitta och gå en längre stund. Jag längtar till att få njuta av hösten, inte bara genom fönstret. Jag längtar till att få promenera bland löven som ligger tjockt på marken. Jag längtar till att kunna kliva in i bilen utan att undra när Erik ska fixa mig en pall så det går lättare...
Jag längtar efter vanliga kläder, efter jeans som inte har en resår bandå som halkar ner under magen hela tiden. Jag längtar till att nå längst in på köksbänken, eller att titta under sängen eller att kunna få ner något från de övre hyllorna. (misstanker att det finns en del bortgömda prylar både här och där..).
Jag längtar till julen, till december när julmarknaderna sätter igång och det gnistrar av alla juldekorationer. Till lukten av glögg och gluhwine, apelsiner och pepparkakor. Till adventsljustaken och kanske till och med lite snö på marken. Lussebulls bak, att lista ut hur vi ska få tag i en julskinka, att skriva julkort.
Sist men definitivt inte minst så längtar jag till att få se min lilla inneboende. Att få se Erik sitta med sin förstfödde i famnen och stråla som aldrig förr. Jag längtar tills vi är en egen liten familj. Vad är det för krabat vi har gjort, vem liknar han eller hon? Kommer den att tycka om oss som föräldrar? Jag längtar till den första dag då vi packar barnvagnen och går ut på promenad. Hur kommer det att kännas?
Jag längtar så efter att se in i dom små ögonen där vår framtid nu finns....
Jaha, där drog hormonerna iväg igen.. jag har nog aldrig varit så känslig och gråtmild som nu.. Erik kom hem för lunch häromdagen och då satt jag och stortjöt till en fånig agentserie där de skulle ta livet av hjältinnan... (serien Nikita, har gått pa 5:an i sverige tror jag..inte ett dugg ledsamt!). Och ja, jag stortjöt verkligen! Ingen ordning på något nu...
Lite kändis spotting nu. I förra veckan vaggade jag som vanligt ner för Theathiner strasse, en av de flottare gatorna i Munchen, på väg till min doktor som lustigt nog har kliniken mitt på fina gatan. Jag möter en familj med två små supersöta barn, de var så söta att det inte gick att undgå att se dem. Den lilla flickan tultade på kollisionskurs med mig och mamman blev snabbt varse om att jag nog hade större väjningsproblem än dottern. Hon svepte snabbt upp lill tösen så att ingen olycka skulle ske. Hmm, hon ser bekant ut, den dar näsan har jag sett tidigare. Sen hör jag maken säga något på amerikanska.. Joda, han ser oxå bekant ut... Vems lilla dotter har jag nästan manglat över? Jo, Andre Agassis och Steffi Graf! Jag blev faktiskt ganska så "star struck"! Hur coolt som helst, annat än de C-kändisar som jag någon gång sett på Stockholms gator.. Kan berätta att han är aningen kortare än henne och hennes näsa är betydligt mindre framträdande i verkligheten än vad det ser ut som på bilder. Agassi är tok söt, vilka ögon den karln har! Jag blev som sagt alldels bortkollrad och för ett kort ögonblick glömde jag allt vad foglossningar och förvärkar var. Kanske tänkte oxå Steffi - "guud vad skönt att jag har fått ut mina ungar, kommer ihåg hur det var.. men inte var jag väl så där stor inte...?" Vem vet, kanske gjorde även jag ett intryck... hihi.
Nu har jag nog fått ur mig det mesta för denna gång. Vi är nu inne i v.38 så slutet närmar sig. Vi kör en massiv övertalning just nu med bebisen om en tidig ankomst.. Argumentet är att ju närmar jul födelsedagen är, desto mindre julklappar! Det borde funka tycker vi.. Fortsättning följer....
Kram Ann-Liz
... och den forvantansfulla fadern...
