Guldhysteri!..eller Vad hände med de andra vinnarna?

Hur skulle världen se ut utan sport? Som ett enda stort Irak eller Afganistan antagligen. Det som skiljer västvärlden från österlandet är inte huruvida vi tror på Mohammed eller Jesus Krist, eller om vi bär burkas eller kortkort. Nej, skillnaderna heter ISHOCKEY och FOTBOLL - den vite mannens psykoterapi. Utan dessa fantastiska sporter så skulle västerlandet säkert också vara fullt av frustrerade, upphetsade och känslosprängda män som, för att uttrycka sig, tar upp Kalashnikoven och skjuter vilt i folkmassorna. Det är så skönt att vi inte behöver göra så, eller hur? En landskamp då och då håller testosteronet i schack tills de stora urladdningarnas tid kommer med OS och VM. Tiden då män är män när de gråter öppet, skrattar högt, kramar främlingar, ler mot bänkgrannen och skriker sig hesa. När månader av uppdämda känslor får en väg ut, spricker som en körsbärsknopp om våren. Som Karin Boje sa, "det gör ont när knoppar brister" men ack så förlösande det är. Män har också känslor. De ligger bara så långt inbäddade. Det krävs något så stort som ett OS eller ett VM för att få bubblan att spricka, att få varet att rinna ut. Och som alltid när man blottar sitt innersta så är man så sårbar och det finns aldrig någon garanti för att det ska gå den väg man vill. Men när det väl händer, när det går hela vägen, när det stora plåstret äntligen läggs på de råa känslorna... när slutsignalen ljuder och guldet är i hand. Då stannar världen, inget annat betyder något. Alla de andra 6 gulden, 2 silvren och 5 bronsen finns inte mer, ingen är mer vinnare än THE TEAM. Då är vi alla plötsligt vänner igen, allt gammalt groll är glömt och vi blickar framåt mot en ljus framtid. Terapeuterna suckar uppgivet när de ser möjligheterna till nya kunder gå upp i ett moln av nationalism och segeryra. Vill öst verkligen komma åt väst? Se då till att slå på vår heliga ko och kom ihåg att han heter inte Jesus Krist....






