Underligt beteende...

Jag är glad att jag har fått barn. Annars hade jag kanske blivit som vår granne... Det är nu andra året i rad som jag med förundran observerar hennes pysslande i trädgården. På morgonen går första inspekteringsronden, sen flyttas blommorna ut på terassen efter nattförvaringen i garaget och inne i huset.. dessa omhuldade växter flyttas sedan runt på terassen ett antal gånger under dagen (varför...ingen aning). Ett flertal gånger kan man sen se grannen stå och koncentrerat titta ut över trädgårdsriket och man undrar vilka planer som smids i denna hortikulturella hjärna denna gång. Jag och den andra grannen har hobbypsykologiskt kommit fram till att detta lätt överdrivna beteende måste komma från avsaknad av barn eftersom växterna (och i viss mån även burfåglarna) behandlas som bebisar som under sommaren skall drivas upp till goda medborgare i växtriket. Vad annars kan det finnas för förklaring? Eller försöker hon kanske dölja något? Under hortensian och azalean?Herregud det här känns mer och mer som Wisteria Lane...!

Mors dag!

Hip hip hurra! Jag har firat min första morsdag! Och, wow, kan inte morsdag komma minst en gång i månaden! Efter en lång och skön sovmorgon väcktes jag av min underbara man och fantastiska bebis till dofterna av frukost och tårta. Mums! Sen segade vi alla tre i sängen i flera timmar (Neah är jättebra på att sega i sängen i timmar!). Världens vackraste rosor doftar ännu gott och jag läääängtar till nästa år.....
Puss o kram hela världen!

Krank i tyskland.

Så, då har även Erik fått känna på tyskt sjukhus. För andra gången på två veckor så fick min darling känna på tysklands svar på landstingets träbänkar till "sängar". För mycket välmående har nu lett till illamående och Erik har tyvärr drabbats av inflammation i tjocktarmen. Så nu går han på antibiotika och är sjukskriven ett tag framöver. De tyska "schwesteren" var väl ungefär lika trevliga mot honom som jag upplevde det och det var en lättad äkta man jag hämtade hem igår.

Neah börjar komma in i ätandet ordentligt och förutom lite orolig nattsömn så har allt gått jättebra. Hon äter allt med god aptit så länge det serveras mumsig burkmat! Jag har gjort mina försök men tydligen så faller inte mammas kokkonst på läppen... Där fick man sig minsann en riktig knäpp på nosen! Nåväl, jag ger inte upp.. Nån gång ska väl mina mosiga ärtor smaka gott oxå?

6 maj 2006 - en dag att komma ihåg

Lördagen var en stor dag hos casa Dingvall. Erik fyllde 31 och Neah fick sin första portion "vanlig" mat! Pappsen tyckte att nu var det minsann dax att prova på lite annan föda och inhandlade en burk morotspure. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig...jag hade mer varit inne på hemlagat och speciellt då på premiären. Men Erik är som vanligt spontan (och inte alltid så genomtänkt...hmm) och ville så gärna att hans födelsedag skulle vara "första gången". Sagt o gjort, morotspuren värmdes upp till lätt ljummen temperatur, barnet placerades i stolen, servetter placerades på lämpligt avstånd, kameran laddades. Pigg på nya upplevelser som hon är så var det inga problem alls att styra in den första skeden. Slurp! Mmmm...? En lite frågande min...Hmm.. jodå, det här var annorlunda.. och ... riktigt mumsigt! Mer, mer, mer!!!! Vi kunde snabbt konstatera att vår lilla pluttis blivit en stor dam som mer än väl var redo för nästa steg ut i livet. Det var med mycket blandade känslor som jag såg den orangea sörjan slinka in i mitt lilla hjärta - varje sked kändes som ett steg ifrån mig. Nu skulle hon inte längre bara vara "min"..... Jag vet inte om jag riktigt tycker om hela det här konceptet med att äta vanlig mat... Fast å andra sidan kanske jag inte kan amma henne för evigt. Det såg ganska äckligt ut när den där kvinnan ammade sin sju-åring på TV här om kvällen...