Med bara ett par veckor kvar till 1-års dagen så var det dags for besök hos doktorn. Växer hon som hon ska? Utvecklas hon rätt? Det var en nervös mamma som jagade pa familjen i morse. Fråga mig inte varför men det kändes som att jag skulle få betyg i Neahkunskap... Är jag kapabel att vara en god mamma?
En sköterska visade glatt upp diverse prylar for Neah. Det tog nån sekund innan vi alla fattade vad som var på gång dvs att Neah hade huvudrollen i ett experiment för mäta hur normal hon var. Nu ar det ju sa att lilla fröken har blivit en aning skeptisk till främlingar och går inte på vilka valser som helst... Att bläddra i böcker är ju det bästa som finns men när en främling sticker en trist tygbok i näven på en och pladdrar på obegriplig utrikiska, tja, det är klart som korvspad att hon satt blick stilla och bara blängde tillbaks... Syrran försökte låta uppmuntrande och Neah slängde boken i golvet.. hmm inte önskad reaktion... Nytt försök. Aha, det var bläddra jag skulle göra... Tick! Mission complete, nästa utmaning, tack! Efter att ha dragit en tusenfoting i snöret, pillat upp en ärta med lilla pincettgreppet, lyft upp muggen och hittat den gröna klossen inte bara en, men två gånger (!) så tycktes systern vara nöjd och det blev en stämpel i rumpan - OK.
Nästa eldprov - vikt och längd. 77 hela cm till 10,2 kg. Lite lång för sin ålder (inget jag behövde bli orolig för (!?)) och vikten satt där den skulle. Lite litet huvud men än så länge är enda konsekvensen att mössorna åker ner på näsan. Det ordnar sig nog.
En spruta senare och Neah har blivit kvalitetsmärkt som ett ypperligt exemplar av 1-års bebis. Betyg; Med beröm GODKÄNT! Puh, nu kan mamma mu pusta ut....
Och, just det ja.. pappa Erik är inte samma man som i morse. 4 (!) tänder färre, stackaren ser ut som han gått en match mot Freeman.. Han ligger just nu hög som ett hus på Ibuprofen och lider.. Stackarn, jag menar, jag vet ju vad han går igenom.... dra ut tänder - föda barn....det är inte lätt :-) Vi håller tummarna att det känns bättre imorgon!
God natt!
