Fredag den 13:de

Neah ville åka stjärtlapp idag. Vi har ungefär 2 cm snö, men ett schysst islager under. Så iväg till lilla kullen gick vi. Neah halkar omkring men vad gör det när man bara har ca 20 cm fallhöjd? Detta års första o största vurpa står jag för i stället... En sån där som man känner efter och är säker på att minst 2 ben är brutna, halva muskelstyrkan ur led och säkert nacksving på köpet. Större fallhöjd, större smäll.. Det blev blå armbåge och muskelslitningar. Och varför inte sockra på det hela?

.....

Neah sitter grön i ansiktet och petar i middagen. Jag mår också lite kymigt. Inget går ner där inte. Hon lägger sig i vår säng och somnar gnyende. Urk urk, host host. Klockan är 21 och sängen är nerkräkt. En halvsovande Neah sitter på knä i ett kräkbad. Av med pyjamas, torka skakande unge, fram med handukar, ner i annan säng, fram med hink, av med lakan, in i tvättmaskin, sitta med hulkande unge tills gallan är slut och hon tuppar av.

.....

Mår konstigt. VILL INTE KRÄKAS! Går och lägger mig, somnar. VAKNAR!! Blixten in på toa och ..................... inga detaljer.... säger bara J€(#"=)€/"/€LA VINTERKRÄKSJUKA!!!

.......

Den långa natten går till slut över i Alla hjärtans dag. Maken är på andra sidan jorden. Ingen här att trösta mig. Vill bara ha en kram och få sova. Barnen sover tack o lov ända tills klockan åtta. Det är väl i och för sig en liten tröst. Orkar jag den här dagen?